Vitpeppar av hög kvalitet, malen. Vitpeppar har en fyllig och varm, lite stickande hetta, lätt fermenterad och med inslag av halm. Vitpeppar passar till fisk och skaldjur, fläsk-, kalv- och lammkött, spenat, blomkål, potatismos och majonnäs. Vitpeppar passar också bra i klassiska vita såser som béchamelsås, skarpsås och beurre blanc. Vitpeppar passar också bra i många asiatiska rätter. Svart, grön och vit peppar kommer alla från Piper nigrum, sk. äta peppar från botaniska familjen Piperaceae, och skillnaden är bara när bären skördas. Grönpeppar är omogna bär som skördas först; svartpeppar skördas när bären fortfarande är något omogna, och vitpeppar skördas när bären är helt mogna. De rödgula helt mogna bären sänks ner i rinnande vattendrag för att fruktköttet skall lösas upp. För att odla vitpeppar krävs därför tillgång till rent, strömmande vatten. Efter en till två veckor tas pepparkornen upp och befrias från skal och fruktkött. När kärnorna torkas bleknar de till sin ljusa karakteristiska färg. Vitpeppar odlas i Indien, Indonesien, Malaysia, Kina och Brasilien. Indonesien står för den största produktionen av vitpeppar och den som kommer från ön Bangka anses vara den finaste. Liksom vin får peppar olika karaktär beroende på klimatet och jordmånen där den odlas. Vitpeppar kan användas både hel och mald. Vitpeppar passar bra tillsammans med svartpeppar, grönpeppar, lagerblad, kryddpeppar, muskot, ingefära, dragon, gräslök och kapris. Pepparn kom till Europa på 300-talet och blev snabbt populärt. På grund av de långa transporterna och att handelsmonopol bildades blev peppar en mycket dyr krydda, vilket gav upphov till uttryck som pepprade priser. Eftersom peppar var så värdefullt blev målet med många upptäcktsresor att hitta just peppar. Hittade man en krydda som liknade peppar (kryddpeppar) eller smakade starkt (chilipeppar och Sichuan-peppar) så gav man kryddan ett namn som innehöll peppar.